Circuit de Monaco – Monte Carlo, Monaco

Circuit de Monaco anses av många vara den mest utmanande banan i Formel 1. Det smala, slingrande gatuloppet är känt för sina trånga svängar och branta stigningar och backar. Förarna måste vara extremt fokuserade på att undvika väggarna och hålla koll på trafiken runt omkring dem samtidigt som de försöker köra så snabbt som möjligt.

Suzuka Circuit – Suzuka, Japan

Suzuka Circuit är känt för att vara en tekniskt krävande bana, med flera snabba sektioner och svårkörda kurvor. Förarna måste vara mycket noggranna med sina linjer för att klara av den ojämna banan och undvika att hamna i gruset utanför banan. Dessutom kräver banan mycket av bilens tekniska förmågor och styrka.

Circuit Gilles Villeneuve – Montreal, Kanada

Circuit Gilles Villeneuve är en annan utmanande bana, med flera snabba kurvor och chikaner som förarna måste hantera. Banan är också känd för sina hårda bromszoner och plötsliga hastighetsförändringar, vilket kan vara svårt att hantera för förare och bilar.

Spa-Francorchamps – Stavelot, Belgien

Spa-Francorchamps är en av de längsta och mest varierande banorna i Formel 1, med en kombination av snabba raka sträckor, svängar och kullar. Banan kräver en hög grad av precision och mod för att hantera snabba sektioner som Eau Rouge och Blanchimont. Dessutom är vädret ofta ostadigt på Spa-Francorchamps, vilket kan göra banan ännu mer utmanande.

Silverstone Circuit – Silverstone, Storbritannien

Silverstone Circuit är en av de äldsta banorna i Formel 1 och har flera snabba sektioner som kräver hög fart och precision. Dessutom är banan känd för sina svåra kurvor som Copse och Becketts, som kan vara svåra att hantera, särskilt i vått väder.

Olika banor olika utmaningar

Formel 1-förarna måste alltså hantera olika utmaningar på olika banor runt om i världen. Vissa banor är kända för att vara tekniskt krävande, medan andra har snabba sektioner som kräver hög fart och precision. Oavsett vilken bana det handlar om är det en svår utmaning för förarna att ta sig runt banan så snabb och säkert som möjligt, samtidigt som de hanterar den hårda konkurrensen från andra förare och tekniska utmaningar från bilen. Förutom de banor som nämns i den här artikeln finns det också många andra utmanande banor i Formel 1, som varje år utmanar förarna och ger oss spännande race.

Bilutrustning

Tävlingssäsongen för Formel 1 2013, ser annorlunda ut motormässigt. Av miljömässiga skäl ändras motorerna för en grönare drift. Den nya turboladdade motorn får en slagvolym på 1.6 liter och får endast ha fyra cylindrar. Bränsle flödet till motorn minskas vilket även innebär att varvtalet kommer att minska markant. En bestämmelse kommer att införas som reglerar användningen av bränsle under en tävlingshelg. Hästkrafterna är dock det sedvanliga 750, varav 150 bara tillåts användas 6.7 sekunder per varv. För att detta ska vara möjligt tillåts återigen användningen av elmotorn Kers, som laddar batterierna under inbromsning, för att kunna ge extra kraft vid gaspådrag. Läs mer på Ny teknik.

Den inom förare i Formel 1 som idag är helt outstanding är Sebastian Vettel. Den 27 oktober kan vi läsa i Aftonbladet att nu har Sebastian blivit världsmästare för fjärde året i rad. Det är en otrolig bedrift och oddsen på tysken kommer garanterat inte att vara höga nästa säsong. Under året har man kunnat följa statistik, odds och tävlingsschema på olika bettingsajter.

Säkerhet

Bilarnas konstruktion och strikta säkerhetsregler har gjort att formel-1 är en relativt säker sport trotts de höga hastigheterna. En av de absolut viktigaste säkerhetsdetaljerna i bilen är den så kallade ”survival cellen”. Det är en brandsäker bur i kolfiber som skyddar både förare och bensintank. Dödsolyckorna inom formel-1 har minskat kraftigt. Numera så är det största säkerhetsproblemet att kringflygande hjulbitar kan träffar banpersonalen.

Viktproblem

Det har blivit svårt att hålla ned vikten på bilarna på grund av de nya reglementet. Detta  har inneburit att många förare anses för tunga. Det förs diskussioner om att en förare på 180 cm som väger 75 kilo med full utrustning är för tung. Svensken Marcus Ericsson tillhör en av dessa förare, som anses väga för mycket trots att han på intet sätt är överviktig. Förare med ett bmi på 19 som behöver gå ned i vikt för att kunna köra sin formel-1 bil skulle kunna ses som en säkerhetsrisk i sig. Formel-1 referatorn Janne Blomqvist skriver om dessa problem på sin blogg.